| |
 Uppe
på Linderödsåsen ca fem kilometer norr om Brösarp svänger
man av mot Lillehem. Kör man sedan genom byn kommer det en
liten vit skylt som pekar mot Trollebo. Följer man vägen ner
till vänster kommer man till baksidan av Drakamöllans
natureservat. Här öppnar sig ett böljande hedlandskap med en
intressant historia.
Drakamöllans naturreservat ligger i Tomelilla kommun i
Brösarps socken mellan Brösarp och Lillehem.
Naturreservatets areal är 148 ha varav knappt 30 ha är
bevuxet med skog, övervägande bokskog men även en del tall.
Tallen är självsådd och delar av tallskogen har avverkats
med målet att endast bevara bokskogen Skogsarealen är idag
densamma som i början på 1800-talet, vilket man kan se på en
karta från enskiftet 1808. Resten av arealen känne-
tecknas av ett örtrikt hedlandskap som idag betas av
islandshästar och gutefår för att bevara den biologiska
mångfalden.
Till vänster ses en karta över Drakamöllan från 1930.
Bergrund och
jordart
Bergrunden består av den röd-rödgrå metamorfa bergarten
ortognejs som huvudsakligen har bildats av magmatiska
bergarter som till exempel granit. Gångbergarten pegmatit
förekommer i smala gångar på flera ställen. Denna berggrund
bildades för ungefär 1700 miljoner år sedan.
Detta område ligger i den så kallade Tornqusitzonen, vilket
är en rörelsezon i kontinentalplattan som sträcker sig från
Nordsjön i nordväst till Svarta Havet i sydost. Rörelser i
denna zon har pågått sedan perm.
Denna prekambriska berggrunds utseende kom primärt till
under yngre krita och äldre tertiär. Då bildades horsten
Linderödsåsens förkastningszon genom att jordskorpan
komprimerades och en bergrygg sköts upp ur berggrunden
samtidigt som Kristianstadsområdet sjönk ner. Urberget var i
begynnelsen täckt av sedimentära bergarter, dessa eroderades
bort i samband med bildningen av Linderödsåsen. I skyddade
sänkor kan man finna rester av sedimentära bergarter.
Ovanpå bergrunden finner man den glaciala jordarten morän
som är en osorterad jordart bestående alltifrån fin sand
till skarpa stenar och block. Moränen bildades när
inlandsisen smälte och drog med sig eller bröt loss bitar av
berggrunden som sedan blandades med andra jordarter. Morän
är vårt lands vanligaste jordart.
Det böljande hedlandskapet, är ett isälvssediment bildat
över HK, som även kallas kamelandskap. Detta bildades när
inlandsisen drog sig tillbaka mot nordost för ca 15000 år
sedan I de issjöar som bildats mellan isen och
Linderödsåsens nordostsluttning avsattes sandiga sediment
med inverkan av dödis, som nu kan ses som kullar på
isälvsfälten. Nivåskillnader på upp till 50 m förekommer och
högsta punkten ligger 105 m över havet.
Att inlandsisen skapat detta landskap kan inte bara anas
genom kullarnas och ravinernas utformning utan även ses på
den dödisgrop i norra delen av det område vi besökte. Denna
har bildats när ett isblock brutits loss från inlandsisen
och kilats fast i botten på isälvssjön som då täckte hela
området fram till Linderödsåsen.
Historia
Landskapet utnyttjades troligtvis redan under bronsåldern
som rörligt åkerbruk men dokumentation om detta finns först
från 1600-talet. Detta pågick åtminstone fram till
enskiftet. I samband med enskiftet, i början på 1800-talet,
delades marken upp mellan bönderna och gränserna markerades
med stenmurar. Öppna betesmarker vad det som dominerade
under 1800-talet. Åkrar och ängar förekom längs Julebodaån
där marken inte torkade ut så snabbt. I mitten på 1930-talet
var ett flertal åkrar i bruk på de öppna markerna. Runt 1950
upphörde efterhand åkerbruket, tall spred sig sedan så att
det 1960 fanns tall på större delen av betesmarkerna.
Rörligt åkerbruk innebär att man odlar marken några år i rad
för att sedan låta den ligga i träda eller att alternativt
använda den som betesmark.
Mycket av den bokskog och andra träd som tidigare växte på
Drakamöllans marker blev avverkade under Alunbrukets
storhetstid här i Skåne. Under brukets storhetstid på
1700-talet, så var detta bruk Skånes största industri.
Bruket satte stor prägel på sin omgivning, inte minst genom
den rättighet som utfärdades av kung Karl den XI, då denne
gav Alunbruket rättighet till all skog som växte inom en
radie av två mil från bruket. Gränsen för denna
avverkningsrätt kom att kallas Verkalinjen. Bönderna fick
bidra med bokved som skulle användas till att driva verkets
framställning av alun som användes till färgning, garvning
och limning av papper. Alunbrukets verksamhet startade år
1637 av Jochum Beck som var adlig entrepenör, senare kom
bruket att ägas av Christina Piper (grundaren av
Christinehof).
Naturreservat
År 1962 blev Drakamöllan utnämnt till naturreservat vilket
numera innebär markägarna måste följa en skötselplan som
Länsstyrelsen upprättat där naturvården alltid har
företräde. Denna skötselplan är ännu ej fastställd.
Ett naturreservat får bildas när ”området är av särskild
betydelse för kännedomen om landets natur, skönhet eller
märkliga beskaffenhet eller ett område av väsentlig
betydelse för friluftslivet.
Ändamålet med reservatet på Drakamöllan ska enligt
skötselplanen vara att:
-
bevara ett
kuperat och omväxlande ålderdomligt odlingslandskap med
kullar och dalstråk, öppna betesmarker och lö vdungar
med insprängda åkermarker samt hägnader i form av
gärdsgårdar.
-
bibehålla
och utvidga områden med habitat enligt natura 2000
-
i stor
utsträckning beta lövskogarna
-
en del av
fuktskogen lämnas till fri utveckling
-
gynna gamla,
vidkroniga och flerstammiga träd
-
användas för
undervisning och som vetenskapligt studieobjekt
-
utgöra ett
tilltalande ströv- och vistelseområde för allmänheten
Skåneleden
sträcker sig från syd till nord, från kust till kust och
från öst till väst i Skåne, ett av vandringsstråken går
genom Drakamöllans marker.
”Vid Julebodaån fanns en gång en mjölnare vid namn Drake.
Uppfylld av ljudet från malande kvarnstenar och täckt med
ett lager av mjöl strävade han i sin kvarn, ovetande om hur
hans namn skulle fortleva.”
Hans namn lever vidare genom Drakamällans naturreservat.
Hade han levt sitt liv annorlunda om han vetat vad dessa
magra marker med alla sina örter och hedblomster kommit att
symbolisera för naturälskare, detta är nog tveksamt, men nog
hade han varit lite stolt över sina ägor.
”Magra jordar har av förklarliga skäl inte uppskattats av
bonden och hans grödor, däremot är de högt älskade av boken.
Boken i sig har sedan länge varit begärlig för veden, virket
och bokollonen. Svinen kunde drivas långa vägar för att äta
sig feta i ollonskogen, i synnerhet under goda ollonår. Så
levde människa och träd i samklang med varandra och
bokskogen bredde ut sig över de steniga utmarkerna.”
Flora och
fauna
Landskapet består förutom skog av växelvis ljunghed,
rödvenshed, borsttåtelhed och på ett par kullar tofsäxinghed
(liten areal idag). Tofsäxingen har minskat och borsttåteln
som vill ha lågt pH har tagit över. Detta beror på markens
kalkinnehåll.
På de torra kullarna kan vi förutom tofsäxing finna,
fältsippa, backsippa, sandnejlika (troligen ditforslad av
någon vandrare vid Skåneleden), sandlilja, backtimjan,
hedblomster och flera andra sällsynta arter som är bundna
till denna biotop sandhed/sandstäpp.
Även faunan innehåller en hel del sällsynta arter då
Drakamöllan är en av Sveriges värdefullaste inskektslokaler
för dynglevande (koprofagra) insekter som bl a,
månhornsbagge, 4 tordyvelarter och 3 onthophagusarter plus
ett flertal aphodiusarter varav flera rödlistade. En annan
insekt som trivs i denna biotop är den svartfläckiga
blåvingefjärilen. Den lägger sina ägg på backtimjan och
efter 7-10 dagar kläcks äggen. Larverna lever av blomman.
Finns det för många larver i förhållande till blommor äter
de större larverna upp de mindre. En eftermiddag 10-20 dagar
efter kläckningen lämnar larven sin värdplanta. Då är även
aktiviteten hos hedrödmyran som störst. När myran påträffar
en larv tar den efter noggrann undersökning med den till
boet. Väl i boet livnär sig fjärilslarven på myrlarver. I
utbyte avger den en sockerhaltig substans som myrorna
gillar. Larven övervintrar och förpuppas i myrboet och
kryper under våren ut som en färdig fjäril om än med
outvecklade vingar.
I en sänka på gräsheden kan man tydligt se en ovalt formad
”grop”, detta är en så kallad ”Dödisgrop” som uppstått när
inlandsisen drog sig tillbaka. När isen börjat smälta och
dra sig tillbaka har ismaterial strömmat ut och lagt sig på
bottnen och ett isblock kilats fast. När sedan isen och
isvattnet rört på sig har isblocket som fastnat roterat runt
och under isens rörelser kilats fast ytterligare smält ner
på platsen och bildat det som idag kallas ”dödisgrop”.
Dödisgropens botten påminner om en liten mosse och i
vattenansamlingarna hittade vi mindre vattensalamander och
långbensgroda. Dödisgropen fyller en viktig funktion i det
ganska karga landskapet. Här leker grodorna varje vår och
insekter av olika slag har sin kläckningsplats här. Hela
tiden ser man fåglar som landar antingen för att dricka
eller för att jaga kläckande insekter. Med undantag för de
varmaste sommarperioderna erbjuder dödisgropen vatten året
runt åt de djur som har Drakamöllan som sitt habitat.
I dödisgropen ser vi en annan flora bestående av till
exempel ranunkel, spikblad och brunört. Växter som kräver en
fuktigare jord.
 Markanvänding
För att den biologiska mångfalden ska bestå är det
nödvändigt att landskapet betas ordentligt. Idag betas nu
området av islandshästar och gutefår. Detta är båda härdiga
raser som trivs och klarar sig på det magra betet. Det är
viktigt med ett högt betestryck men även med ett tidigt
betesläpp och en sen installning. Betning med flera djurslag
är en fördel då djuren betar på olika sätt och föredrar
olika växter. De betar även varandras rator vilket minskar
parasittrycket. Djurens tramp och hästarnas grävande efter
luzernrötter har också betydelse för växterna då detta ger
upphov till erosion som låter kalkrik sand komma upp till
ytan.
På sandig mark sker en snabbare kalkurlakning än på andra
marker. Detta gynnar ljungen som även den i sig bidrar till
att sänka markens pH. För att hålla undan ljungen och bevara
den rika blomsterfloran, har man sedan slutet på 60-talet
återupptagit det ambulerande åkerbruket på försök. Genom
djupplöjningen förbättrar man möjligheterna att få bort
ljungen och välkomnar samtidigt en näringsrik skörd och ett
bättre bete. Detta förhindrar ljungens utbredning på platsen
under ca 10 år.
Varje år bränner man också av en sjundedel av ljungheden för
att på så vis ge andra växter en chans att utvecklas. Detta
är ett stort projekt som sker under tidig vår (mars) och är
mycket beroende av väder och vindförhållanden.
Julebodaån
I vårt område av Drakamöllan ligger en sträckning av
Julebodaån. Ån har både strömmande och lugnflytande partier
med nackar fyllda av lekgrus. Bottnen består av sand och
mindre sten men kantas även av större block. Julebodaån är
en utmärkt havsöringlokal med gott om stora stenar som utgör
skydd för öringynglen. I oktober stiger havsöringen från
havet för att leka i samma område av den å där de blivit
födda. Leken pågår fram till december – januari och i början
på april kläcks öringynglen. På plats såg vi ett tjugotal
årsungar av öring och fann även ett bäcknejonöga som blivit
bitet av något rovdjur. Bäcknejonögat är det vanligaste
nejonögat vi har i Sverige men den är sällsynt förekommande
här i Skåne och arten har reducerats kraftigt under de
senaste 15 åren. Bäcknejonögat är stationärt och lever hela
sitt liv i strömmande vatten Att den finns i Julebodaån är
en indikator på att människan inte varit och påverkat åns
bottenstruktur genom rensningar och utgrävningar. Då
bäcknejonögats larver ligger tre år i bottensedimenten
brukar liknande ingrepp medföra drastiska minskningar i
deras förekomst.
Ån meandrar sig fram genom det lummiga området, också det
ett tecken på att människan inte varit och försökt räta åns
sträckningar, något som är vanligt i områden där människan
bedrivit jordbruk. Längs åsträckan finns det översilnings
områden som binder upp kväve och fosfor vid vårflod och
högvatten. Träden vid ån erbjuder skugga och motverkar alger
och annan växtlighets framfart. På en bit av åsträckans båda
sidor ligger det en stengärsgård väldigt nära vattenbrynet
som visar sig ha varit en gammal laxfälla. Förr var säkert
havsöringens lek ett bra tillfälle att hamstra mat inför den
stundande vintern. När man lyfter på stenarna i kanten är de
fulla av märlkräftor på undersidan. Dessa utgör en
födoresurs för både havsöringen och bäcknejonögat.
Julebodaån är en vattenbiotop som erbjuder utmärkta
levnadsbetingelser för dessa båda fiskar. I Julebodaån
förekommer även elritsan, en liten laxliknande fisk som är
väldigt lätt att förväxla med öringen i yngelstadiet.
Det finns gott om predatorer som lever på fisken och
strömstaren, kungsfiskaren och forsärlan har sin hemvist
längs Julebodaån. Även den mycket sällsynta
vattenmyrlejonsländan lever här då den behöver skuggiga
skogar och strömmande bäckar för sin levnadscykel.
Den skog som tar vid efter gräshedarna består till stor del
av bok men vi kunde även se enstaka ekar, alla med en tydlig
beteshorisont efter de hästar som betar här.
De öppna gräshedarna är utmärkta jaktmarker för rovfåglar
som även finner skydd och gott om boplatser i de
kringliggande skogarna. Tornfalk, lärkfalk, ängshök, bivråk
och ormvråk förekommer alla här.
Också sommargyllingen och fältpiplärkan lever här.
Fältpiplärkan är en mycket sällsynt fågel som lever på de
sandhedar som finns på Drakamöllan.
Källor och
litteratur
Durango,S Fåglarna i färg
Ekstam, Urban & Forshed Nils Svenska naturbetesmarker
Fredén, Curt Berg och Jord
Germundsson, Tomas &
Schlyter, Peter Atlas över Skåne
Länsstyrelsen i Skåne Län Skötselplan för Drakamöllan
Länsstyrelsen i Skåne Län Från Bjäre till Österlen, Skånska
natur- och kultumiljöer
Länsstyrelsen och Naturvårdsverket Naturreservat i L-län,
Drakamöllan
Malmberg Persson, Kärstin Beskrivning till Jordartskartan
Tomelilla NO
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, Fjärilar:
Dagfjärliar
Nilsson, John-Erik Vår största och bästa källa! Muntlig
Nilsson, O w Fiskelexikon från A till Ö
Svedberg, U & Olsen, L Smådjur i sjö och å
Wallin, Jannis Lantbruket i Landskapet
www.skaneleden.org
Grupparbete
gjort av:
Simon Lundin
Anna Saltin
Sussie Lindberg
Läsa Landskap/LV -05
|
|
